Det är drygt en månad kvar tills jag är beräknad. Vad ska jag göra för att få ut det mesta möjliga av denna sista månad?
Inom mig är det som att jag liksom går och laddar upp för något helt extremt som ska komma och invadera mitt liv och ställa allting på ända. Kanske är det bara mitt gamla vanliga katastoftänkande, eller så är detta katastroftänkande för en gångs skull berättigat?! Den lillkille som ligger i min mage och just nu lite förstrött petar på min diafragma, kommer förmodligen dimpa ner här och förändra en hel del.
Rädlsan inför förlossningen har jag liksom accepterat som en del av mitt liv. Det innebär inte att den inte tar energi från mig, tvärtom. Snarare har jag nog till slut kapitulerat. Jag gör ingenting aktivt för att hantera rädslan, mer än att jag ibland pratar om den och fortsätter på profylaxen. Jag orkar liksom inte mer, känns det som. Jag har läst, ältat, frågat, försökt att möta den på alla möjliga sätt och från alla möjliga håll. Men den är envis och har djupa rötter inom mig i mitt förflutna. Så jag får helt enkelt hålla ut, och det är jag rätt bra på. Om jag överlever förlossningen ska det bli intressant att se hur jag ser på den efteråt, värt att följa upp.
Så för att besvara min egen fråga längst upp tror jag att svaret är: vila, vila, vila, göra saker jag vill, äta bra, läsa, vila, varva ner, vara i mig själv, vila.
tisdag 3 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar