Drömmar och sprutor

Jag drömde så vansinnigt natten till idag! Har hört att det är vanligt att man drömmer konstiga drömmar när man är gravid. Min barnmorska sa att man kan drömma att man föder valpar och en kompis till mig berättade att hon födde sin son som visade sig vara en stor insekt!

Jag drömde i natt att jag kände på magen med händerna när det sparkade. Plötsligt stack det ut en fot genom skinnet som jag tog tag i. Direkt kom den andra foten ut och jag höll i båda fötterna och visade Marcus. Det kändes så mysigt. Plötsligt lösgjordes hela bebisens kropp och jag höll i min bebis. Det var en flicka och hon var helt perfekt. Det hade inte gjort ont alls, allt kändes bara overkligt. Jag la henne på rygg och hon var bara ca 25 cm lång. Jag sa till Marcus att jag nyligen hade tittat på prematurkläder i en affär, så det var ju lustigt att hon skulle komma för tidigt. Jag sa till henne att vi skulle handla prematurkläder till henne. När jag tittade på hennes ansikte hade hon plötsligt lugg och ljusbruna ögon. Hon sa någonting till mig, alldeles felfritt och klockrent.

Jag drömde också att jag var väldigt angelägen om att moderkakan skulle komma ut, men den kom inte. Jag blev frustrerad men ingen omkring mig verkade bry sig, varken Marcus eller mina föräldrar. Efter en timme ringde jag till sjukhuset, jag visste ju att den bör komma ut inom en timma efter förlossningen. Jag kom till sjukhuset och läkaren såg att moderkakan satt på tvären och att den inte skulle kunna komma ut. Jag hade panik, men han verkade inte bry sig om det. Han höll navelsträngen i sin famn och plötsligt började strängen kräla och blev till en stor ödla. Jag sa till honom att precis som ödlan krälade i hans famn hade det känts i magen när bebisen rört sig! Som tur var vaknade jag ungefär här. Det kändes som en stor lättnad.

Jag hoppas jag inte fortsätter drömma såhär konstigt. Det var ingen trevlig dröm. Armen ömmar efter vaccinationen i torsdags. Den är svullen och jag har känt mig sjuk, främst igår. Aj aj aj...man får lida pin...för att få ett litet glin :)

På stan stirrar folk på min mage! Jag blir irriterad och undrar varför! Jag tänker mig att de funderar över om jag verkligen är gravid eller bara fult fet. Speciellt män tittar, de som är mellan 30 och 60 år typ. Jag önskar att de istället ser en havande kvinna med det moderliga gravidsken som Marcus hävdar att han ser.

Nästan varje kvinna jag möter, eller känner, eller pratar med funderar jag över om hon har varit med om graviditet och förlossning. Det är ju så vanligt att folk får barn. Hur klarar alla av det? Hur kommer det sig att så många har klarat av det? Min mamma, hennes väninnor, min mormor, mina vänner, mina kollegor, mina gamla chefer och löneadministratörer, Marcus mamma och syster, min farmor, Silvia Bernadotte, Gwyneth Paltrow, Gustav Vasas mamma....en stor majoritet av alla kvinnor genom hela mänsklighetens historia har gått igenom det här! Det är värt så mycket beundran så det går inte att beskriva i ord! Och de flesta har gått igenom det fler gånger än en. Ändå tvivlar jag på min egen förmåga och är livrädd för förlossningen.

Ska försöka gå och lägga mig nu. Det är så varmt i lägenheten att jag känner mig som en febrig kamin. Marcus ligger i soffan med huvtröjan över sig, plus fullt påklädd! Puh!