Lax och profylax, höstlov och höstlöv och man känner sig som en bebis!

Det var riktigt gott med lax och parmesan idag. Jag känner annars en äckelkänsla inför viss fisk, och speciellt skaldjur. I somras när vi var i Strömstad hade jag bara räkor i huvudet hela tiden och jagade räksallad, skagenröra, rökta räkor, aioli, räkor med skal, räksmörgås med majonäs och sånt precis hela tiden! Nu känns det bara äckligt. Ibland kan det vända sig i magen när jag äter lax nu med, fast idag gick det bra. Med mycket salt så går allt! :) Det rimmade ju riktigt bra: "Med mycket salt går allt!" Fin slogan till någon firma som säljer kryddor.

Märker inte så mycket av att det är höstlov mer än att alla lärare jag har på Facebook plötsligt är online! Och höstlöven är på väg att falla av för den här säsongen. De luktar fortfarande så gott och det är precis sådär lagom kyligt ute så det känns friskt att andas! Det här är en härlig tid vädermässigt.

Ikväll ska vi på profylaxen för första gången. Jag känner mig inte alls motiverad. Jag hade en riktigt lång och jobbig period för ett par månader sedan då jag gick igenom förlossningsrädsla av största slag. Jag läste flera böcker om förlossning, pratade om min rädsla hela tiden, levde med rädslan dag som natt. Det var så jobbigt. En kort tid har det nu varit lite bättre och jag har kunnat se fram emot t ex julen, fast jag fortfarande är jätterädd och förmodligen ska föda kring jul, men nu ska allt dras upp igen! Det känns jobbigt. Jag känner ett motstånd att gå dit. En av mina kompisar som fött två barn sa dessutom att hon inte använde profylaxandningen vid sina förlossningar. För henne hade det passat bättre att andas med långa djupa andetag än att "flämta". Men jag har dåligt samvete för att jag känner såhär. Marcus har ju betalat kursen och följer snällt med. Han vet ju hur rädd jag är och han vill göra allt han kan för att hjälpa mig. Och då får jag så dåligt samvete när jag inte kan känna att jag ser fram emot kursen.

Jag har kommit på att man förvandlas lite åt spädbarnshållet när man är gravid och att det finns en vits med det! Det måste ju vara för att det ska kunna "klicka" mellan mor och barn. Man gråter för att kudden ramlar ur sängen och man inte får upp den, man blir jättearg för att man inte får mat direkt när man är hungrig. Man vill ha fysisk närhet hela tiden, man kan sova middag hur ofta och hur länge som helst, man har svårt att gå, man tycker inte om höga ljud...Ja likheterna går att listas i all oändlighet.

Undrar om det är någon som läser min blogg....